Och.. man blir utan ord

Det är 2 november 2012. Vintern snabbar sig att krama oss med sina kalla armar. Jag är inte ledsen, för att vintern är i alla fall uppriktig och visar sitt ansikte inte som människorna som låtsas att de bryr sig. Det är en av de där nätterna där du har hjärtat fyllt med hat och pratar med en person, som du känner inte så mycket, jag vet var han bor och var han heter inget mer om hans liv men jag respekterar honom för att han ger lite tid för att tänka på livet. Det är för många som är för upptagna att tänka på alkohol, fest och horor för att ha lite tid då och då att prata om livet, att tänka la vad som är bra och vad som är dåligt. Jag är inte Gud för att döma dem och att säga att de har fel kanske det är jag som har fel och tror att det finns fortfarande hopp och drömmar. Jag väjer att bli rent och inte smutsa ner mig med andras skvaller. Jag hör tillräckligt med skvaller varje dag, jag vill inte ge andra saker att prata om för att jag är inte så där. Jag vill inte göra ”saker” bara för att andra ska ha något att prata om eller att visa något utan jag är ”JAG”. Vill du prata skit om mig? Varsågod, personerna som känner mig på riktig kommer aldrig att lyssna på dig, och de som lyssnar på dig har ingen plats i mitt liv så jag måste tacka dig för att du hjälper mig.

Så.. vi måste återgå till det jag vill prata om.

Jag öppnar min play list och väljer en låt och jag lyssnar på det noggrant samtidigt som jag läser texten.  De första verserna ger mig gåshud. Efter 3 minuter och 36 slutar låten och trycker på ” spela igen” och om och om och om. Jag lyssnar på det nu också och den inspirerar mig att skriva i bloggen. Jag har alltid en låt som jag lyssnar på när jag skriver i bloggen och jag har så mycket att skriva om men jag skriver en sammanfattning istället.  Jag tittar som vanlig på Facebook och ser en fint tjej som fångade mina ögon (jag är inte lesbisk men hon ser bra ut, ansiktet inte kroppen). Hon hade som profil bild en bild på henne och hennes kille på en båt. Jag öppnade bilden och läste kommentarerna. Killen dog inte så länge sedan i en olycka. Det var en sock för mig för at jag satte mig i hennes situation. De älskade varandra, man kunde se det men jag undrar om nu, efter att han dog kommer hon hitta en annan kille och försätta leva som vanligt? Jag skulle inte kunna göra det. Jag skulle känna mig skyldig mot killen eftersom han älskade mig tills han dog och nu är det min tur att göra det men.. hur länge? Jag vill inte veta hur det känns att vara i hennes situation, jag vill inte att en speciell person dör, det har inte hänt mig men jag vill inte att det ska hända mig eller någon annan. Jag gick på hans profil för att han hade det fortfarande och då började tårarna rinna när jag såg meddelande från hans vänner som berättade hur mycket de önskade att han skulle vara med på en fest så som de var innan. Personer som hoppades att han ska höra, lyssna och känna att alla saknar honom.  Fruktansvärd stund att se en person du älskar dör och jag tänker många gånger på var jag skulle göra om det skulle hända mig och jag kommer fram till samma sak: depression och kanske skulle bli galen.    

En bild som ger många känslor men jag säger inget jag låter er att hitta dem.

Låten jag lyssnade på medan jag skrev :) synd att ni inte fattar :( 

" Drömmar, kärlek, känslor"

Jag skriver från skolan. Jag tror att det är andra gången jag gör det. Jag väntar tills lektionen börjar (svenska) där jag kommer ha prov. Inte så svårt tror jag men det var inte därför jag tänkte skriva utan jag vill tacka några personer för att när jag ”trillade” de hjälpte mig upp trots att det var svårt och de försätter göra det. De gör de utan att kritisera mig utan att ge mig tips, de försöker förstå mig och säga om och om tipsarna.  Jag vill tacka för de som är vid min sida och jag kan ringa de när som helst när jag behöver hjälp eller jag mår dåligt för att utan de skulle jag inte vara här nu utan jag skulle vara lång borta än var jag är nu.  De ger mig den tiden jag behöver för att må bättre. Jag är säker att efter detta inlägg kommer jag bråka med några personer men de glömmer att jag var hela tiden vid deras sida när de var i min situation men så är det man glömmer vad andra gjorde för dig. Kanske de tror att jag glömde det de gjorde för mig men det gjorde jag inte. INTE! Jag uppskattar deras sätt att vara mer tuffa mot mig för att det gör mig tuff, det ger mig mer likgiltighet att gå över men nu orkar jag inte med mer kritik för att jag får tillräckligt med dem. Jag har tillräckligt att tänka på och det kommer ta tid tills jag sätter de i ordning.

Ibland andras tips hjälper dig inte helt, men de får dig att tänka två gånger innan du bestämmer dig att göra något. Du är den ända som kan ändra ditt humör genom att sätta alla dina tankar i ordning och att vänja dig vid situationen och att gå över så klart. Svårt.. men upp med huvudet och le trots att du kommer se ut som en robot men med tiden kommer det ändra sig. Trots att du ler dina riktiga vänner kommer veta att du låtsas, de kommer veta hur du mår och de kommer vara där ändå och de kommer låtsas också för andra att du mår bra bara för att hjälpa dig.

 ( Jag gör en liten parentes  I den sista inlägg sa jag att jag har bara ” 3 vänner, familjen, kusinen och mostern” kanske några som inte känner mig undrar varför jag inte skrev något om min kille: p Det är för att jag har ingen kille o.o. Ta det som en liten parentes! )

Allt går...

Det är sista dagen i september. Ute är ganska mörk trots att det är så tidigt. En lätt bris kommer från fönstret och går genom min kropp. Det är inte kalt, men misstron för andra får mig darra. Alla mognar sig men jag sitter på den brun soffa, och tittar på hur annorlunda de är jämfört med mig. de är mer mogna än mig men vad är jag då? En tjej som har en familj, 3 vänner som hon respekterar och älskar jättemycket, en kusin som hon pratar inte så ofta med och en moster som väntar på henne i Rumänien för att komma på besök. Det är bara det jag har men jag är mer än lycklig. Jag har allt jag önskar men hur länge kommer jag ha dem? Familjen, kusinen och mostern kommer vara där när jag behöver hjälp men mina vänner då? De kommer mogna sig mer och mer och då kommer gå alla åt sin egen väg men jag... måste vänja mig att gå åt min egen väg. Jag måste vänja mig med tanken att jag inte kommer ha dem bara för mig själv och de kommer ha ett eget liv, de kommer ha en egen framtid och jag kommer ha min egen. Typisk för mig att bli avundsjuk inuti men jag märker att andra vill ha mina vänner som vänner men de har inte det och då ler jag och tänker att det var jag som van. Jag vet att de kommer gå och lämna mig bakom, men jag kommer vara samma person som jag var innan. De kommer inte ändra det.  Kanske jag är barn och jag märker inte det, men jag kommer ändra mitt sätt att tänka med tiden, men jag hoppas att jag inte kommer ändra mig så jättemycket för att jag vill vara samma person som jag var innan.  Jag måste lycka gå över alla frestelse som är omkring och att vara det samma. Jag känner till och med nu hur svårt det är att kämpa men” när jag trillar reser jag mig upp och går vidare.”

Allt går.. till och med tiden och jag sitter och tänker att det är bara ett år och 7 månader tills jag fyller 18 år. När flög tiden så snabbt? Det känns som att det var igår min syster fyllde 18 år och det är nästan 9 år mellan oss och nu är det min tur? Nu börjar det svåra livet, nu kommer alla problem och nu kommer allt som är svårt börja. Innan var det bara en underbar skoj som fastnade i mina tankar. Nätterna där jag somnade gråtande för att X bryr si inte om mig eller när jag skrattade med X kommer fastna i mina tankar för evigt. Jag måste ta den där steget jag hatar mest. Den där steg till det totala ansvaret. Det ansvaret där du beror inte på din mamma eller din pappa längre, där du allt du gör, gör du med dina egna händer. Alla väntar tills den där stunden kommer men inte jag för att jag vet att det inte kommer gå bra… och som jag sa innan. Allt går J

I en värld där det är bara jag som ser

Skvaller, beröm, kritiker, hat, själviskhet, glädjen man har när man skadar andra, sorliga blickar, tårar, smiles, olika röst och han.  De orden kommer i mitt huvud när jag säger ”han”. Vem är ”han”? Jag vet inte heller, jag vet inte om jag kommer träffa honom någon gong, jag vet inte om ”han” finns på riktig eller om han kommer lätta efter mig någon gong. Jag tror inte att han vill hitta mig ändå för att jag inte skulle tro honom, jag skulle inte lita på honom, jag skulle inte bry mig om honom. Jag äcklas av denna världen som vi bor i, där din viktigaste person skiter i dig för en ”ny” person som den kommer göra samma sak med honom och då kommer han se att vid dig kändes det bättre, men då kommer det vara för sent…

När tårarna rinner frågar du dig själv varför är det du? Men med tiden märker du att du är mer viktig än honom men bara då märker han att du var den mest viktiga för honom inte den nya ”tjejen” men då tar fåfängan över och han kommer inte säga förlåt bara för det.  Och så förstördes den kärleken du litade på och som du drömde om.  Det syns på honom att det gör ont men varför är fåfängan så stor? Varför är det så svårt att säga ”hej”?

Skit i det, man måste inte bry sig om när du har dina vänner och familjen bredvid dig och det är den viktigaste eller hur?  Vännerna är bredvid dig så som dem aldrig har varit förut och det är bara dem som får dig le varje dag tröts att du säger bara dumma saker och du försöker gå över allt. De är bredvid dig och de får dig le även om dem inte vet vad det är i ditt hjärta. Du ljuger, du gömmer, du ger falska leende men när du sitter i bussen på morgonen du är helt borta från Jorden, du tänker på vad du gjorde och vad du ska göra och så flyger de 30 minuterna utan att komma fram till något… så går dina morgnar men någon dag allt kommer ändras jag vet det, jag känner det eller nej…. Jag vill det 

Allt ändrades

Som alltid börjar jag med att be om ursäkt att jag har inte gjort någon inloggning, men jag vet inte vad jag ska skriva om, det finns jättemånga ämne som jag kan snacka om: vlog, Twilight, vänner, min kille, liv, barndom, hur det känns att vara tonåring, Facebook, minne eller människor. Men ingen av dem värkar vara intressant för att ibland tror vi att vi kan något om dem, när vi inte kan. Jag vet inte varför jag skrev i listan ordet * vlog* när jag inte kan så mycket om den. Jag vet inte varför Stephanie Mayer hade den där drömmen och varför skrev hon 4 böcker om det. Jag vet inte varför det finns så många falska vänner men vi älskar dem ändå. Jag vet inte varför vi älskar de och varför vi litar så mycket på en person och vi väljer att hon/han ska vara vår tjej/kille och sen gör vi slut. Vi vet ingenting om livet utan bara att den är kort. Kort? Jämfört med vadå? (denna idé fick jag från Cleopatra Stratan-  De ce (varför) ). Varför ville vi vara vuxna när vi var små men nu vill vi vara små igen. Vi vet inte hur vi tonåringarna måste vara för att vi är oss själva, vi följer inte några regler utan reglerna var skrivna av oss. Listan kan vara jättelång men en sak vet jag säkert, att jag föddes och jag sitter här glad och skriver denna inloggning. Jag orkar inte skriva nu sorliga saker som jag brukar göra här på bloggen trots att alla kan se det.  Vi hoppar över introt som är för konstigt och kanske för lång

Jag tänkte berätta lite vad jag har gjort de sista dagarna. Denna sommar var jag inte i Rumänien eftersom jag tog hand om min syster dotter. Nu är det helt tråkigt för att innan var Michel hela tiden med mig men nu är han i Rumänien och ja... det är jättetråkig utan honom, jag saknar honom faktiskt.  Vill inte tänka att efter 15 dagar börjar jag skolan, det är inte rolig eller hur? Nya kompisar, nya lärare, en annan skola, inte den jag var van vid och jag kan inte glömma den viktigast, mer att plugga. Nuförtiden började jag kolla på Twilight, jag såg Twiligt och New Moon och jag märkte att jag är mer känslig än innan för att innan brukade jag inte gråta när jag kollade på filmer, jag grät inte ens när jag kollade på Titanic.

Jag tänker sätta här 2 roliga video också. Jag tycker att de är gulliga tröts att för andra de kan vara roliga.

( gjort : 5 augusti 2012- översatt 12 september 2012) 

Kan inte sova... Tankarna låter mig inte sova. Tänker på honom, tänker på dem dagarna som jag kunde inte träffa honom, tänker på stundarna som jag var med honom och jag saknar honom men jag är glad för att kanske imorgon kommer jag se honom igen. Jag tänker på vad jag ska göra i Rumänien och hur kommer det vara med honom där när han kommer till Timisoara.  Jag undrar om dagen när det blir 2 månader sen vi blev tillsammans kommer jag vara här ( 22 iulj). Undrar om jag gör något fel för att han gör inget fel. Jag undrar om han är glad för att jag är glad med honom. Jag undrar om han är den rätta för att jag känner det. Jag kan inte se livet utan honom, jag snackar om honom utan att jag märker det, tänker på honom varje minut som går. Kanske några av er säger att jag är dum men det är jag inte utan jag älskar honom och det är därför jag beter mig så här. Jag älskar honom för att han fick mig le när jag trodde aldrig att någon kan göra det.  Jag har aldrig tänkt mig att han kommer göra det, jag har aldrig tänkt mig att han är så perfekt. Kanske han är inte perfekt men jag känner honom från 3 år sedan ( tröts att vi började snacka detta året) men märkte inget svaghet.  Klockan är 12:46 o.O och kan inte sova :! Jag skanar honom!

Asså wow! Det hände så många saker sen jag skrev i min blog. Trots att jag har inte sovit hela natten hade jag lust att skriva i min blog efter att jag läste Bones blog ( ja.. han är en vlogger som jag gillar). Nu får vi börja med början: 2 veckor sedan jag slutatde skolan och ja jag kommer sakna det skit mycket, kommer sakna eleverna och lärarna men jag måste tänka på framtiden nu, jag kommer inte vara barn längre och måste gå vidare. Hoppas att jag kommer ha nya kompisar och träffa mina gamla kompisar. En annan sak som hände var att.... det blev en månad sen jag är tillsammans med Michel. Ja!!! Nåt konstigt ju haha har kille xDD. Han heter Esteban Michel och han är halv från Rumänien och halv från Columbien. Han är 15 ( nästan ja ja jag vet att han är yngre än ming men jag bryr mig inte ) jag kommer lägga upp några blider med han-oss.

Såja, tänker filma lite får min Vlog, ja tänker göra en ny inlogg snart ( jag lovar inget vet inte exakt när jag ska lägga upp den ). I den senaste tiden jag har inte gjort något specielt. Jag kollade bara på Youtube på några vlogs. Kan säga att Tequila, Teddy, Bone, AlduscaAkaCapusa, AlexContras, SaturDayChanel och ThelifeinRo är dem bästa( från Rumänien ) klart att jag har prenumererat alla. Och det är allt om det jag gjorde den senaste tiden ta hand om er >:D< och kommer  göra en ny inlogg snart. 

Tequila : http://www.youtube.com/user/tequila1428

Teddy: http://www.youtube.com/user/analfabet123456789

Alex Contras: http://www.youtube.com/user/alexcontras?feature=results_main

Bone: http://www.youtube.com/user/laurJUSTasimpleboy

ThelifeinRo: http://www.youtube.com/user/TheLifeinRO

SaturDayChanel: http://www.youtube.com/user/SaturDayChanel 

AlduscaAkaCapusa: vet inte vilken kanal hon har nu. :! 

och här kommer bilderna :D