söndag 11 december 2011

Hej


Jag vill att dena inlogget ska vara för en specielt person. Jag vill tacka honom för allt som han gör för mig och att han älskar mig trots att jag gjorde så många dåliga saker mot honom. Allt började i borjan av sommaren år 2011. Jag var i bussen och åkte till Rumänien. Jag lyssnade på vårt låt ” I’m here without you baby but you still in my lonely mind i think about you baby and i dream about you all the time." Det hördes från mina hörlurar. Jag tittade på bussens fönster och tänkte på dig, hela tiden. Jag åkte glad till Rumänien för att jag skulle se dig , jag skulle krama dig och jag skulle säga hur mycket jag älskar dig. Och den dära stunden blev sant, efter så längre tid blev det sant. Vi träffade och det var fantastiskt. Några känslor men vi gick över. Vi kramade varandra, vi skakade. Du lungnade mig men mitt hjärta slog som aldrig innan. Jag älskade dig. Vi älskade varandra. Kommer du ihåg hur det var? Du kramade mig och jag skakade och du tittade på mig glad. Jag var inne i dina ögon. Jag hade vårt låt i huvudet men jag ville inte sjunga den. De dära texten var inte sant längre, du var vid mig:X Det var så svårt att gå hem kommer du ihåg? Hur längre tid tog för oss att gå hem. Du ville inte gå. Men du gick.. men du var fortfarande i mina tankar. På väg dansade och sjöng jag. Jag var glad :o3. Nästa dag skulle vi träffa igen. Samma känslor hade jag varje dag när vi träffades. Alla hemligheterna som vi hade. Kommer du ihåg? Hur var det för dig?

Men nu.. bänken som vi stog på.. och den dära parken som vi brulade träffa.. är tomma... det är så tomt utan oss. Ja, jag är i den dära parken.. och jag tittar lite på vårt bänk.. jag vill inte att någon ska veta att jag tänker på dig. Jag är inte själv. Jag är med min kompis. På vårt bänk sitter ett annat par... Hur falskt skulle jag vara när jag säger ” aww så sötta de är” när den dära var vårt bänk? När det regnade stannade vi där .. och regnet kom på vårt ansikte men vi gick inte hem. Det var inget som gjorde oss att gå hem. Jag gick genom parken men mitt hjärta gråtter... mitt hjärta sitter fortfarande där.. Bredvid dig nånstans.

Fyra månader har gått sedan vi skildes. Jag sitter och lyssnad på vårt låt igen och tänker på våra stunder. Vi pratar fortfarande men det är inte som innan.. det ska inte vara som innan. De dära fina dagar... den dära känslorna..Det ska vara bara rädsla att vi ska inte bråka. Jag vet att du sover det är klockan 1 här... men där är det 12...fortfarande och jag vill taka dig att du pratar med mig fortfarande... Att du älskar mig fortfarande och du var den ända personen som visade mig att du älskar mig. Du är den ända personen som jag ska vara vid dig hela mitt liv. När du behöver mig jag ska vara här hela tiden :X  
 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar