Men..

Det gick 6 månader från vi bråkade och jag ville skriva om dig några saker… Jag vet att du bryr dig inte om och därför är jag säkert att du kommer inte läsa det. Det gick 6 månader från du tog min leende, ja du värkligen gjorde det. Jag ler men inte som jag gjorde innan. De dumma sakerna som du brukade göra på gatan och när jag ville slå dig varje gång för att du ska lugna dig kommer varje dag I mina tankar. Det är ingen som cyklar till mig och väntar på mig framför mitt hus. Det är ingen som klättrar upp på mitt fönstret för att hälsa mina föräldrar. Du är inte här för att gå tillsammans till havet och lyssna på vågorna som slår stenarna. Du är inte här för att krama mig när vi bråkar, det är ingen som ger mig rosor. Jag saknar dig förtfarande. Hela tiden när vi bråkade blev jag ledsen men jag sa inget.. jag fattar inte varför. Om du skulle veta hur mycket du betyder för mig och hur mycket jag saknar OSS. Even efter 6 månader efter flera personer kom I mitt liv saknar jag dig. Säg att du saknar också mig och låt mig le igen. Jag går varje dag där vi träffades första gången och där vi satt tillsammans. Kommer du ihåg hur den var? Jag gillar att tänka att du är bredvid mig men du är bredvid henne. Jag är glad för är hon är så lyckligt att hon har dig. Kommer du ihåg när du gick forbid mig? Jag ville springa till dig och krama dig men du kollade inte ens på mig. Tack för allt du gjorde för mig, du lärde mig så många saker och vi gjorde så många saker tillsammans kommer du ihåg när du var sjuk och vi lag I din säng och du hållde mig nära dig? Kommer du ihåg allt? Jag saknar dig: R….. v.v